Problem nr 3: Den livstidslånga ungdomen

Lösning och åtgärd:
Barnarbete. Haha


Vad vi borde göra är att alla går grundskolan. Efter det så ska gymnasiet vara frivilligt (på riktigt) och man ska kunna välja att yrkesutbilda sig. Yrkesutbildningen ska se ut så att man tar ett jobb i någon bransch som lärling och efter en eller två veckor också få lön som lärling.

Kort och koncist.

/Din mest välmenande diktator-to-be

Sjukskriven

Jag har varit sjuk i ungefär ett halvår, vilket nog alla vet eftersom att jag har klagat ljudligt över detta, i ungefär ett halvår. Vet ej varför, men det har inneburit en livslång paus i bloggandet.

Men nu är pausen över och jag är officiellt back in buisness som man säger på utländska. Detta firar jag men att publicera ett nytt samhällsproblem "den livslånga ungdomen": Se nedan!



Tack och Hej, Jonas Gardell råkar vara gay.

Problem nr 3: Den livstidslånga ungdomen

Forever young, numera alldeles för sant.



Vi går i skolan i sammanlagt ca 15 år. Ett fängelsestraff på livstid är ca 13 år. Är det bara jag som ser det tragiska i detta?



Min mor och far var tvugna att växa upp bra mycket tidigare än vad jag är tvungen till. Det känner jag är både skrämmande och orättvist. Jag är trött på alla dessa lallare som vet varken vad ansvar eller mognad betyder. Jag är som en fånge av min ringa ålder, mitt fängelse är en outalad skolplikt.

Även om jag hatar uttrycket "väx upp", så är det just detta vi bör göra. Det är dags att vi alla växer upp.

/Din mest välmenande diktator to-be

Problem nr:2 Döden har tystnadsplikt

Lösning och åtgärd:

Det finns många religioner med rätt idé om just det här. Se inte döden som en slutstation utan en normal fortsättning på själens resa.

Jag säger inte att det nödvändigtsvis är så, men det är en god tanke och det gör själva separationen en aning lättare. Att försöka se en fortsättning, att försöka tänka på möjligheten att någon (eller att du) kommer att dö.

Att prata om döden.

Att förbereda sig, att skaffa en realistisk syn på döden som kan innebära att prata med någon som burit det inom sig.

/din mest välmenande diktator-to-be

Problem nr 2: Döden har tystnadsplikt

Problem och orsak:
Döden.

Du har säkert din egen erfarenhet av döden. Men när du upptäckte vad döden var för första gången, hade du då varit med om något som förberett dig för vad döden är?

Antagligen inte.

Våldsfilmer, nyheter och Tvspel. Vi ser döden varje dag, men vet inte vad det är för något.
Vi ser det. Vi pratar aldrig om det.

Jag känner en tjej som pratar om döden ibland. Varje gång hon gör det ser man hur alla plötsligt skruvar på sig. För att vi vet inte vad vi ska säga.....

Du hade antagligen inte tänkt på döden så mycket. Innan det hände, det vill säga. Någon försvann, vart? när, hur? Händelsen var bortom din kontroll. Du kunde inget göra. För döden är något större än det vi kan kontrollera. För döden är en del av livet, men vi ser döden och livet som en motsats.

Problem nr 1: Materiell besatthet

Lösning och åtgärd:

Hur kan vi stilla vår pengahunger? Vad kan hjälpa oss att finna mening i livet (och då menar jag inte att köpa en självhjälpsbok med titel "finn meningen med ditt liv", utan på riktigt, på allvar)?

En paradoxal lösning vore att starta krig. Tro det eller ej, så hade det skakat om våra värderingar och prioriteringar. Vi kanske hade börjat ty oss till familjen, börjat sakna och kämpa. Dock ser inte jag detta som en hållbar lösning, inte bara för att tvinga någon att döda en annan, är det värsta man kan göra (se bara på Amerika, ett krigskåt land där alla tror att det är ens medborgliga plikt att t.ex. skövla bönder i Vietnam) .

Vad vore då en hållbar lösning?
Kanske borde vi göra om samhället till att det ska handla om kärlek. Jag ser tillbaka på hippiekulturens framfart i det ovannämnda landet med längtan och hopp. Jag tror att det rätta vore att avskilja sig ifrån de materiella ting vi älskar mer än vi älskar oss själva, och andra. Jag tror att vi måste vända oss till varandra, prata med varandra och tycka om varandra. Samhället borde vara som på en festival. Underhållande, kärleksfullt och smutsigt.

/ Din mest välmenande diktator-to-be

Problem nr 1: Materiell besatthet

Problembeskrivning och konsekvens:

Sverige idag är ett välfärdssamhälle. På grund av detta, så lever vi för att konsumera. Detta är inget vi rår för själva, utan tvärtom, vi har hamnat i beteendet för att vi har pengar och fred. Det är en allmän uppfattning om att pengar och fred=lycka. Men är vi verkligen så lyckliga som vi tror?



Nej.



Ett enkelt svar. Den psykiska ohälsan har ökat dramatiskt i och med vår såkallade välfärd. Detta vet jag för att jag har två expert utlåtande på denna skrämmande sanning. Ungdomar idag är fast i en känsla av meningslöshet på grund utav att vi lever för att konsumera. Jag erkänner att även jag lever i en villfarelse som säger att jag är lycklig när jag shoppar. Det är jag också, på riktigt. Men bara en liten stund...

Om jag frågar dig om 30 år, vad har du gjort i ditt liv? Då hade ditt svar ungefär varit det här: Jag pluggade, sen jobbade jag. Jag har skaffat familj. Sen jobbade jag lite till för att ha råd med familjen. Vi åkte till Mallorca på semester ett år.

Är det bara jag som tycker att det klingar tomt i öronen? Att det måste finnas något mer, ågot större? Eller måste jag ställa mig i ledet på pruduktionsbandet som tar mig direkt till ett Svensson liv som varken jag, eller andra kommer dra nytta av? Det ÄR frågan.



Läs mer om lösningen till vårt problem senare.
/ Din mest välmenande diktator-to-be