Dagens mening

"Tienes un olor la salsa hecha con el jugo de la carne asada" - Du luktar steksås (spanska)

Glader

Det finns vissa saker som man blir så där hämmningslöst, efterblivet glad av.

Det här är en av de få saker. Iband måste man bara släppa på spärrarna.

Dagens ord

Fillan "the one and only" citat:

Men egentligen vill man skriva "shwoe" och inte "shoe", det känns ju som att det stavas så.

- Aa kanske, in the world of my imaginary friends som inte kan engelska.

Näe, nu måste jag gå hem och bajsa, men jag kommer tillbaks sen.

- Det positiva med att vi bor nära varandra: Man kan gå hem för att bajsa.

Hon är bäst, med andra ord. <3

Forever young

Gymnasieutbildningen som egentligen är en frivillig studieform, betraktas nu som ett måste.

Chanserna att få jobb utan gymnasieutbildning är små. Runt omkring i grundskolan är man inte medveten om detta. Elever med anpassad studiegång (som tillbringar tid på arbetsplatser istället för i skolan) bestämmer sig ibland för att inte gå gymnasiet och istället börja jobba. De ungdomar som bestämmer sig för att inte gå gymnasiet inser senare i livet hur nödvändigt ett gymnasiebetyg är.

För cirka tjugo, trettio år sedan var det inte ovanligt att folk skaffade arbete direkt efter grundskolan. Nuförtiden skaffar man kanske inte jobb förrän man är i övre tjugoårsåldern. Tiden som ungdom, som studerande har blivit betydligt längre. Kanske är det en dröm som blev sann, att den tid man har som ungdom varar mycket längre, men det är för de som inte är studiemotiverade mer som en mardröm. Men att endast gå gymnasiet kommer inte att räcka långt, det krävs till och med mer.

Pinsamheter och andra diverse betraktelser

Idag hände något roligt.

Vi sitter på Religionslektionen och lyssnar till vår lärare (Samuel) som till sist tillkännager att vi får gå iväg och jobba självständigt. Uppfylld av entusiasm av min och Yabbys nya idé, skulle Yabby briefa den med vår lärare. Då utropar hon högt:

- Samuel, vi vill ha dig.

Den röda färgen stiger sakta i hennes ansikte samtidigt som klassens skratt rungar unisont.

Jag kunde tyvärr inte hålla mig för att stötta henne i den svåra stund som nu infann sig, och tyvärr asgarvade även jag. Jag fick sedan betryggande berätta att jag skrattat med, inte åt henne.


Nu till något helt annat. Jag har upptäckt till min stora förfäran att jag inte kan stava till "alldeles", utan ofta, om inte jämt, skriver "aldeles". Vissa självinsikter klarar man sig utan.

Vem känner man (inte)?

Du känner inte mig.

Jag är trött på att folk som egentligen inte vet vem jag är tror att de har sett allting som finns att se hos mig.

Du kanske har en bild av mig.

En bild som du har med hjälp av hastiga möten målat med förutfattade meningar och antaganden
om hur jag är

Du har bara skrapat ytan.

Jag har knappt känt mig rörd, jag kan inte känna dig, eller din närvaro.

Du försöker inte ens se.

Jag har försökt visa dig, jag ville att du skulle veta. men du är motvillig, vänder dig bort

förstår inte en stark antydan av mig
som jag är

Du påstår dig veta.

Du påstår att jag är någon, du kanske rent av berättar om mig för någon annan. Hos någon där ingen uppfattning av mig existerar.

Du säger att du känner mig.

Men det är inte jag, jag finns här i mina åsikter, tankar värderingar och handlingar.
de ställen där du glömt att leta


Det är ett slag i ansiktet att tro att jag inte är något mer

Mer än vad du vet, mer än vad du tror, mer än vad du säger
Att jag är

Citat

"Jag säger inte att kvinnan är det bättre könet, men det är ju så."

- Kvinnan och legenden

vid namn A

Den mytomspunna Ketchupen

Ketchup.

Det kan vara bland det konstigaste som finns i vårt samhälle idag.

Har du någonsin tänkt på ketchup? Var kommer den ifrån? Vem la i socker i mat, till kött? Vad användes den till, innan den användes till skräpmaten? Hur kommer man på ordet Ketchup (ingen som helst svenskspråkig logik i den, måste vara utländskt)?

Jag och Yabby diskuterade detta under en lunch, och jag måste säga att det är bland det mest intressanta vi någonsin diskuterat. Vi är inte så djupa i skolan. Jag kände att jag genast var tvungen att ta reda på mer.....

"Ketchup är en sås av östasiatiskt ursprung och namnet är från början hämtat av den kantonesiska fisksåsen khetsap och den indonesiska ketjapen. Den sort som är vanligast är tomatketchup, men även varianter som valnötsketchup existerar.
Tomatketchup i sin nutida version, och som brukligt innehåller tomat, socker, salt, ättika och kryddor, uppfanns år 1876 av Henry Heinz."

Jag hittade denna otillfredställande text på Wikipedia.

Antar att Ketchupen fortsätter att vara nutidens största mysterium.

I döda skådespelares sällskap

I helgen har jag befunnit mig på självaste Såstaholm [saoc-dta-hoe-elm].

Det var som att plötsligt befinna sig, utan förvarning, i en svunnen tid. Det pratades om tro och överallt på väggarna hängde döda skådespelare (inte riktiga skådespelare alltså, utan fotografier. Det skulle vara en säregen syn, att se uppstoppade skådespelare på väggen. Som tur var så var det inte så. Däremot hade de ett uppstoppat älghuvud. Nåja, åter till det väsentliga).

Och det väsentliga var:

BAMBAMBAMBAAAAM

Maten.

Som alltid när det handlar om Sandras liv. Den var underbar, fantastisk och storslagen. You name it, they had it. Säger bara en sak,

1, De hade vunnit pris för sin frukostbuffé. Det faktainslaget var riktat främst till Yabby.

Egentligen var jag där på en "ledarkonferens" som bör nämnas, eftersom att jag lärde mig en hel del. Det väckte också en massa intressanta funderingar.

Sedan någon gång under lördagskvällen hade jag ett intimt möte med massagestolen som jag fann undangömd i en relaxavdelning någonstans på området. Det är lite mer underhållande att skriva om. Jag blev blixtförälskad och gifte mig (för tredje gången den här månaden). Tyvärr höll det inte så bra, med tanke på att jag inte kunde tjyva den för jag hade en för liten väska. Tur att mina andra två respektive får plats i en väska, tänkte jag då.

Tack och hej, utsökt, svindyr leverpastej.

Öppningsorden till pjäsen

Varför försöker vi förklara det som är hemskt? Egentligen vill jag bara skrika, svära slå
Ändå kan jag bara skriva vackert när det är som värst, varför då?

Varför gör vi kärlek vacker när kärlek bara är mörk och svår
Varför skriver jag om det, varför beskriver jag det, när jag ändå inte förstår

Fluidum

Mitt kaffeberoende börjar bli lite väl tjatigt vid det här laget.

Då tänkte jag att jag kan blogga om Te istället! Vilken genialisk tanke! (Tack, jag vet. Jag har mina stunder)

Det var en gång för längesen.

Närmare bestämt i ettan (på gymnasiet). Jag sitter i centralhallen (number one hangout i Vallentuna Gymnasium för alla er som inte vet det) helt fredligt, och dricker mitt te (jag dricker oftast grönt te*).

- Vad är det? det ser ut som kiss! Den alldeles för återkommande repliken som någon av mina klassisar yttrar för andra, eller möjligen tredje gången.

- Det är kiss, svarar jag då för att då och där ta udden av den diskussionen.

Jag går (ännu fredligare) ut för att vara bihang till någon av smökissarna. Det sista jag kommer ihåg är att jag pratar med någon brevid mig.

PLÖTSLIGT!

Går jag in i en grabb som är minst två huvuden längre än mig. Han ser inte mig för att jag är för kort, och jag ser inte honom för att han är fabulöst-jätte-lång (eller så är det bara så, att jag är kortare än vad jag uppfattar mig själv). I alla fall utbrister jag mitt i all tankspriddhet:

- Shit! jag höll på att spilla mitt kiss på honom!

Det som var ännu värre var att han fortfarande var inom räckhåll för att höra om mig och mitt "kiss".

*Kändes kanske som en ovidkommande detalj då, men visade sig säkert vara bärande för själva historien som följer.

Dagens ord

Igår åt jag middag med familjen.

Hela familjen.

Det var ett tag sen nu, och det var ytterst trevligt nu när äldstebror är hemma. Jag har kommit till underfund med att vi är en grupp språkanalytiker allihopa. För att bevisa att min far är den som för det svenska språket vidare, hade jag nu tänkt att publicera lite pappa-ord och uttryck.

På stuberten
- synonymt uttryck för bums eller ögonaböj

Barnprogram på Tv
- kraftuttryck som är vanligt förekommande i trafiken

Hugg och slag
- lätt beröring av mor när hon petar på honom nattetid

Ogräs
- grönsaker

Roffe humor
dåliga skämt. Uppkallad efter min farfar (Rolf)



Som avslutning tänkte jag dra ett bror citat:

"Nehe du, den har jag tjingpax på!"

(Betyder: Nej Sandra, den vill jag ha när jag flyttar hemifrån)

Sliten

Nu sitter jag i skolan.

Det är minst sagt mindre roligt. Jag är enerverande trött och skulle egentligen kunna gå hem nu om det inte vore för mitt tragiska individuella val som nu officiellt spårat. Attans Korvspad

I denna okreativa stund sitter jag i biblioteket och skolkar från mitt klassråd. Klassråd är ett av Vallentuna Gymnasiums mest oklara mysterier. Varför har vi denna fruktansvärt ovärda sysselsättnigen inlagd i schemat? Har jag någonsin gjort eller hört någon vettigt på ett sådant klassråd?

- NEJ.

Skulle vi någonsin kunna göra något vettigt på något av de fantastiska klassråden?

-NEJ.

Jag finner att klassrådet som begrepp numera är utröstat ifrån min blogg med enkel majoritet, förklaringen lyder:

"För tråkigt ämne att blogga om".










Håll käften Sandra. Okej.....

Dagens ord

Avkomma

Tänk dig följande situation:

Din föräldrar presenterar dig som deras avkomma. Awesomness.

Kontaktannons åt en mr.Anonym

Bred man 18, söker yngre tjej eller din mamma.

Helst ska hon ha massor av tid, alltså en avsaknad av socialt liv, eller ett bortprioriterat sådant.

Hon ska också uppskatta att bli kallad en aning exentriska smeknamn och gilla ormägg (inte att äta, dock).

Sandras psykbryt på beteendevetarlinjen

Jag visste att det bara var en fråga om tid.

Någon gång skulle jag bli knas i huvudet pågrund av denna speciella linje (KLASS!).

Tyärr, så hände denna fruktansvärda, men förväntade företelese idag.

Det började med att vi hade naturkunskap, mitt absoluta favoritämne.....NOT!

Vi diskuterade hur evolutionen skulle förändra människokroppen i framtiden och vår lärare frågade fredligt om vi trodde att det ar möjligt att vi skulle se ut som på en bild vi fick se, där vi mycket riktigt såg revolutionerade förändrade ut.

Det diskuterades och dividerades från olika håll, och alla kom fram till samma sak:

- Ja, det var möjligt.

Jag är en skämtsam/bitter människa idag och den kombinationen hade jag upptäckt imorse. Var besviken över att alla bara höll med varandra så jag kläckte ur mig ett:

- Nej, jag tror inte att det är möjligt.

- Varför? svarade min intet ont anande naturkunskapslärare.

- För att vi alla lär vara döda vid det laget.

Kommentaren följdes tätt av förklaringar, men låt oss sammanfatta med att jag satte punkt på den diskutionen med en dramatisk slutledningsförmåga.

Sedan var det inte lika kul längre. Jag hade samtal med mina lärare om den senaste vetenskapliga rapport-skiten.

Det började väll bra antar jag, jag var medveten om att det inte hade gått som jag ville för att jag blev inte nöjd med det jag skrev. Men kropp ska ju alltid vara jobbigare än vad jag själv är och det innebar att den bestämde sig för att utsöndra lite onödig vätska vid ett dåligt och ofrivilligt tillfälle. Betydelse = Jag grät.

Hemskt. Skitjobbigt. Det absolut värsta man kan tänka sig att vara med om i skolan (förutom att vara naken, som tur var har det inte hänt......än)

Jag var trött och sjukt skoltrött, det var egentligen inte värre än så.

Alex räddade mig in på toan, sedan när vi kom ut därifrån blev vi mötta av suspekta blickar. HAHA

Albert Einstein

"Jag vet inte med vilka vapen vi kommer att utkämpa tredje-världskriget, men det fjärde-världskriget kommer vi att utkämpa med pinnar och sten" -Albert Einstein

Sandra tar tag i sitt singelliv

Okej.



Nu gör jag det.



Det finns många i mitt liv som undrar varför jag är ointresserad av att skaffa pojkvän, och svaret är löjligt simpelt:



Jag är kräsen.



There you go. Hon är en hemsk människa, tänker ni nu. Men till mitt försvar kan jag säga att jag inte är speciellt kräsen på det sättet att jag tycker att han ska vara rik eller snygg m.m. Men jag vill känna att jag är kär i killen, och det gör jag ytterst sällan, jag är oftast inte ens intresserad. Samtidigt som jag kan ärligt säga att jag älskar många av mina killkompisar, men bara på ett kompis-kind-of-way. Vid vidare funderingar kanske jag inte blir kär för att jag är kräsen. Synd för mig.



Men det finns några saker jag är lite knäsvag för:

- Killar som är sjukt musikaliska. (helst ska de kunna sjunga, men ingen enrique iglesias)



- Killar som är skitbra på teater. (i teater är allt mycket mer känslosamt, kanske därför jag uppskattar det, för det är inte så i verkligheten)



- Killar som är smarta och pratglada. (det är alltid kul att prata med folk som kan prata)



-Killar som dansar balett. (se det homosexuella paret i The Rain, och försök säga emot mig sen. Himla onödigt att skaffa sig en homosexuell kille, men ändå.)



Vad har jag då som väger upp för alla dessa genialiska saker?

hmm...

Kanske därför jag är singel =P

Göteborg i mitt hjärta

Jag reste till Göteborg. Så började mitt nyaste äventyr.
Redan när jag kom fram sköljdes jag av ett välbehag som jag inte upplever annars.
Jag älskar verkligen Göteborg, tänkte jag och leendet spreds sig över hela ansiktet (vilket skapade en viss förvåning bland folk som gick förbi mig, som trodde att jag log emot dem).
Men jag kom snabbt till viss självinsikt och förstod att det var nog för att jag anlänt till en annan plats än Vallentuna som detta plötsliga välbehag infann sig, och tjusningen så som leendet, försvann lika snabbt som det kommit (och segrat över missmodet jag förkroppsligar just nu).

Men allt visade sig vara underbart, kanske inte vädret (om du måste prata om något, prata om vädret), men det gjorde inget. Jag shoppade för så mycket pengar att jag kunde ha räddat en afrikansk by istället. Men tyvärr är man ett barn av vårat materialistiska samhälle (ett barn som lärt sig vad bortförklaringar betyder), så jag valde som sagt var, att köpa saker som jag tror ska göra mig lycklig. Och så var fallet....

Någon av de första dagarna fick jag en snilleblixt. En inspirations-knäpp som slog mig i huvudet som en arg bamsebjörn skulle få för sig att göra.
Det här måste jag blogga om! tänkte jag medans en nöjd känsla av att kunna förändra någons tankesätt sakta spred sig i min mätta, till-bredden-av-shopping, halvdåsiga kropp.
Men den tanken glömde jag tyvärr bort, så det är det här ni får nöja er med. Om ni fortfarande inte fattat vad det är, så kan jag informera om att det är en rese-utvärdering-ish*.

En annan, lite senare, dag stod jag helt fredlig i frukostkön (Ja, Yabby, den var fantastisk, det är det enda hon vill veta ;P). Då stod han där, skrämmande överraskande som alltid. Stockholms snyggaste kille. Vad gjorde han där? Vad vill han mig? 5-7 gången jag råkar träffa honom av en slump, och han vet inte ens vem jag är! (men jag vet vem han, jag bevakar honom på bilddagboken som en vanlig liten fjortistjej som dreglar över varenda egobild).
Tragiskt nog vågade jag inte prata med honom, som vanligt alltså.

Sen var vi och kollade på konst och såndana liknande förströelser. Det var mycket konst i staden Göteborg.
Stadig konst.
Konstig stad.
Haha.
Nu försöker jag bara underhålla mig själv. Men i alla fall så var vi också på operan, det var minst sagt grymt. Vet inte vad jag ska säga mer. Fantastiskt. Underbart. Bamsebra. Otroligt. Och alla andra uppskattande ord du kan slå upp i ordlistan.

Så nu kom jag hem tyvärr, men hjärtat lämnade jag där (har ändå inte mycket användning för det, för här är det Lika kallt som vinterluften).



* en endelse i det engelska språket som man kan använda för lite allt möjligt, ett bra att ha ord alltså, som oftast betyder på ett ungefär.
exempel:
Svenska: Grönblå
Engelska: Green-ish