Maybe Ill give in

if you want me to give in

But I will never give up

never surrender

Kännetecken

Stog vid hyllorna på ICA igår för att köpa en massa gott till kvällens sällskap (tack för igår hörrni, det var mys på hög nivå), då min blick gled över till Singoalla paketen.

Singoallapaket.

Jag smakade på ordet. Kom plötsligt ihåg att någon gång för länge sedan (i sommmras typ) var Singoallapaket en stor del av min image. En image jag har verkligen ansträngt mig för att bygga upp och hålla fast vid (how about.....NOT!).

Sandra var Kaffe och singoalla. en liten del av henne var också en fotlänk som pinglade när hon gick.
Den fotlänken hade jag egentligen bara på mig för att min bror köpte den till mig, och jag ville vara snäll genom att använda den. Den lilla fulingen, som jag blev så van vid fick sitta kvar hela sommarn, då jag plötsligt märkte att den hade rostat. Inte så fräscht kanske.

Tänkte vidare i The Sandrow kind of way. Vad förknippar jag andra människor med?

Agne: solbrillor, blingbling, globala gymnasiumet.
(kolla även min "lär känna AG" om du vill veta mer om denna mystiska kvinna)

Sandra OHman: Te, mozzarellaost, fina shorts, dammsugare.
(Jag har inte ens själv förstått varför jag tänker på just de sakerna)

Maffe: ordet "fettokissen", bensin, smutsiga händer, lekparken.
(fettokissen. Det var fina tider)

Niclas: vampyrer, turkos, filmer, nudlar, fotboll.
(interskämt för hela slanten, saknar våra fotbollsstunder)

Mitra: Avokado, bagetter, twister, hörlurar.
(avokadon som blev dyrkad som en gud)

Ida: tatueringar, änglavingar, zelma, white tea.
(vitt te som vi säger i Sverige, drack vi för typ 3 år sedan. Tänker ändå alltid på Ida när jag dricker det)

Och alla andra som jag känner....

From Paris to BERLIN

Jag tänkte bara ta tillfället i akt att vara lite glad.



JAG SKA TILL BERLIN MED FILLAN!!



Det kommer att bli awe-to the-some. Minst sagt.



GRATTIS TILL FELICIA 18 ÅR.



Jag har älskat henne sen den dagen vi träffades för första gången för cirkus 17 år sedan. <3

Ett åldersdiskriminerande, kvinnoförtryckande Vallentuna

Vallentuna är en villa förort utanför Stockholm.
I villa området som kallas Bällsta finns en skog.
Precis vid den lilla skogen byggde mina föräldrar ett hus. Bredvid skogen, som var ens bästa vän på dagen och ens värsta fiende på natten.

I Vallentuna (en villa förort) som var vacker och till ytan perfekt, men det är en förort där jag aldrig trivdes.
I Vallentuna fanns också det vackraste för mig, Felicia och Ida. De var mina allra bästa vänner och mina allra bästa kusiner. Så i förorten Vallentuna där alla kände alla, där kände jag Felicia och Ida.

På dagiset där fröknarna blev sjukskrivna för alkoholism, där man verkligen kände sig minst i världen.
Den stora världen som ingen låtsades om i förorten Vallentuna.
Eller i grundskolan där man blev mobbad för vad man hade på sig, där lärarna bara sympatiserade med mobbarna och där allt var ens eget fel. Det var mitt Vallentuna, en villa förort.

Men nu ser situationen annorlunda ut. Jag har undan för undan upptäckt ett mer vuxnare Vallentuna.
Ett ålderdiskriminerande, kvinnorförtryckande Vallentuna.
Det är en ovanlig företeelse, att jag kallar något/någon för kvinnoförtryckande, för det är knappast ett kärt ord för mig, men låt mig förklara anledningen till att jag använder detta generaliserande, dramatiska ord.

I Vallentuna är du ingen för de flesta om du inte råkar vara någons flickvän.
Varför?
- de flesta killar kan inte vara vän med en person av de motsatta könet
- man blir bjuden på fester som hans flickvän, även om du har känt personen med festen i över ett år
- man är bästa vännen fram till att killen ifråga märker att man inte vill något mer
- man blir hela tiden refererad till som, "hans flickvän"" då utbrister alla: jahaaa. Hon ja.

Men det värsta är ändå den stämpel man får som 90a.
Folk tycker bättre om mig om jag ljuger om min ålder.
Varför?
- joo för att nittiorna har själva orsakat ett allmänt misstycke genom att tro att de är bättre än alla andra.
- de bryr sig inte om att de inte kan ta i hand som vanliga människor när de träffar någon ny.
- folk gillar inte bilden av mig som yngre.

Men jag får väll skylla mig själv, som bor i villa förorten vid namn Vallentuna.

Som en sång till musiken

Du kom
Som ett vackert påhitt i min störda verklighet
Du dök upp som en sång till musiken
För bra för att vara sann

Jag var lycklig
Tills jag fick veta att det fanns något mer
Ända tills du kom
Du drog mig ner i skiten.

Jag blev
Medveten om hur folk uppfattar mig
Helt plötsligt var jag inte bra nog
Älska mig

Du var
En som ingen annan,
En som jag ville ha, till skillnad från alla andra
Jag visade mina känslor

För sent
Jag märkte förändringen för sent
Jag kände dig inte
Det hade jag nog aldrig gjort.

Världens sämsta drömmar och förhoppningar

Nu tänkte jag, med den annalkande framtidspressen i åtanke, att jag skulle räkna upp lite saker som skulle innebära slutet av mitt liv ifall de hände. Håll till goda av min "Världens sämsta drömmar och förhoppningr" (limited edition):

- När jag blir stor ska jag skaffa hängpattar.
(vi börjar lite mjukt med det vi alla vet, men inte låtsats om)

- När jag blir stor ska jag bli arbetsnarkoman.
(så sant, så sant.)

- När jag blir stor har jag pluggat i minst 17 år.
(enligt det svenska rättssytemet innebär det en livsstid)

- När jag blir stor ska jag jobba med strössel.
(haha, det skulle aldrig hända)

- När jag blir stor ska jag bli så desperat att jag raggar på alla och deras mormor.
(haha, skulle aldrig hända...fast jag är lite sugen på din mormor måste jag erkänna)

- När jag blir stor ska jag bo i Vallentuna.
(aldrig)


vi es någon gång i framtiden.

Hört och sett

Okej jag erkänner, det här är tjyvlyssnat. Håll till godo av mina olagliga aktiviteter.

En man och en kvinna går och samtalar:

Kvinna: Wow, 40 år tillsammans är väldigt duktigt.

Man: Ja, absolut! 40 år av otrohet. NEJ! Jag menade trohet!



Tre killar ~17 år, två av killarna står i en trappa och boxar den tredje killen på rumpan:

Kille 1: känner du va hård den är?

Kille 2 (med en halvironisk ton): Aa fast det visste jag ju redan. Jag har ju gått bakom er nu i mer än ett år, det är klart jag spanat in era rövar.

Kille 3 (skrattar): Kolla nu då, när jag spänner min!

(kille 3 böjer lite på knäna)

Kille 3: Aaaasfuuult!!

Kille 2 (seriöst): Aa, fast jag tycker att den är gullig.

Att svika sig själv

det smög sig på obemärkt
En liten, men ändå märkbar ändring i min själ
Jag gav mig in på outforskat område
Ett ställe dit jag inte vill, ett ställe där jag förlorar mig själv

En prövning som visar mig en annan person
En person som jag inte är, inte vill vara
Jag kämpar för att fortsätta ut från andra sidan
Där fortsätter sökandet efter min vilsna personlighet

Ett pågående projekt för att finna värdigheten
Värdigheten jag tappat någonstans på vägen.
En känsla av otillräcklighet, som sakta spred sig i min kropp
Som en sjukdom, det är så jag skulle beskriva det

Kvar är jag ensam, naken inför mig själv
Jag ser det jag gömt, det jag inte vill se
Jag vänder det som finns kvar i mitt ansikte bort
innehållet i mina ögon är borta, det som utmärkte Mig

Mig som jag var, som jag ska bli, som jag vill vara.




Det är så ofta man känner att man inte räcker till. Men det värsta är när man känner att man sviker sig själv, och inte kan vara den man är.

Vad har de gjort med mig? har de äntligen nått fram?



kaotiskt och osammanhängade, mitt huvud i ett nötskal.

Skoltidningen

Har just fått reda på att de kommer ge vår skoltidning namnet (trummvirvel)

- Torskpanetten.

Vilken besvikelse.

Jag har några egna alternativ dock (som alltid):

1. Einars Allehanda (Einar är vår karismatiske biblotikarie, om någon jag inte känner läser detta. Som jag ibland i mitt storhetsvansinne kan tänka, hybris here I come)

2. Detta är ingen skoltidning (rubrik)
Det är bara som det ser ut. (underrubrik)

3. Olika men ändå lika
- tidningen för alla de som väljer 96 jeans

(gå en runda i min skola, jag garanterar minst 5 par per dag)

4. Censur
- den förhandsgranskade versionen

(vår rektor lägger sig i allt vi gör)


Eller så kan Alex skriva skoltidningen så får vi färskt skvaller att fördriva tiden med. =P

Yabby och Batchi på äventyr

Låt mig utföra en karaktärsbeskrivning så att ni kan sympatisera med i berättelsen.

Yabby:
Har paranoia om att hon har en "dålig hårdag" (varje dag)
Har tagit världsrekord i grenen "att äta sjukt långsamt"
Blev smittad av hennes vapenslagares kaffeberoende någon gång på medeltiden (1an)
Jobbar aldeles för flitigt för att gå på V-town gymnasium.

Batchi:
Har en kamera som större än han själv
Vet vilken sida sexscenen i boken "Emanuel" är
Redigerar indiefilm aldeles för länge på nätterna
Har en skolambition som ligger nära noll

Det började en helt vanlig skoldag.
Batchi satt och var allmänt rädd. Han var rädd att taket ska rasa in, att Eninar skulle döda honom med sitt efternamn, att Per ska komma på honom med msn, att böckerna ska flyga efter honom och ge honom paper-cuts över hela kroppen, att köket ska få en gasläcka och explodera och skicka eldsflammor efter honom, att rektorn ska stänga av honom för att han oroar sig för mycket, att datorn ska stängas av när han skrivit massor på sitt arbete..

Yabby skrev på sitt arbete blott 10 meter därifrån.
Man kunde nästan höra hennes tankeprocsess. Om man skulle beskriva hennes tankeprocsess ljud med något fräsigt onomatopoetiskt ord skulle det nog vara: Cecilia Ceder.
Ibland frågar hon vad jag håller på med. Jag svarar att jag jobbar, när jag i själva verket gör något som är ännu vettigare, nämligen slösar min tid på bloggen. Men hon studerar ovetande, oskyldigt vidare.

PLÖTSLIGT!

tog vi lunch.

intet ont anande

Jag letar alltid efter svar
På frågor jag inte vet
Jag törstar efter kunskap jag tror att jag har
Jag drömmer i en verklighet som inte finns

Världens sämsta ursäkter och bortförklaringar

Ifall du någon gång skulle behöva en ursäkt som aldrig skulle funka, så har du kommit rätt.

Situation 1, du kommer hem till respektive som just fått reda på att du är otrogen.
Du säger:
- men älskling, du är det huvudsakliga förhållandet! Den andra är ju bara ett bihang!

Situation 2, du kommer försent till vart du nu ska någonstans.
Du säger:
- förlåt att jag kom försent, men jag vet faktiskt inte bättre.

Situation 3, din inlämningsuppgift är inte inlämnad i tid.
Du säger:
- jag kunde tyvärr inte lämna in den, skrivaren åt upp katten igår.

Situation 4, du finner att du väldigt gärna vill bort från platsen du är på.
Du säger:
- nej men nu måste jag gå hem, är bajsnödig.

Situation 5, du springer in i någon du glömt att höra av dig till.
Du säger:
- förlåt att jag inte ringde, jag var med din mamma.

Situation 6, du har lämnat in ett kopierat arbete, och blivit påkommen.
Du säger:
- men hur skulle jag kunna veta att killen jag betalade för att skriva den kopierade?


Jag har dålig humor.

En gudomlig självbild

Kanske handlar religioner om människans ego. Människans Gudar liknar oss själva, försöker vi skapa en gudomlig självbild? Jag vet inte, men jag sitter här och spekulerar i religion. Vad finns det för likheter mellan de olika religionerna och varför?

En stor likhet mellan alla religioner är att det finns ”regler” om hur man ska leva sitt liv. ”Reglerna” är i stort sätt likadana; du får inte mörda, du ska vara mot andra som du vill att de ska vara mot dig själv. I stora drag handlar ”reglerna” om moral.
Den uppfattningen om vad moral handlar om, hur har detta uppstått i så olika delar av världen? Jag tror att människan har ett samvete som finns hos de flesta. Jag tror att man föds med en aning om vad som är rätt och fel, annars skulle denna spridning över hela världen om samma värderingar, inte existera. Om man bara lärde sig av sina föräldrar om vad som är rätt och fel skulle människans moral inte vara så lik överallt och ländernas relationer till varandra skulle vara mycket svåra och komplicerade om vi hade totala meningsskillnader om vad som var rätt och fel. Jag tror att vi faktiskt hade utrotat varandra om det var så, vi kan ju knappt hålla oss från att göra det nu, i dagsläget.

En annan stor likhet mellan de olika religionerna är övertygelsen om att vi inte slutar existera efter döden. Kanske är det önsketänkande, att vi vill att det ska vara så för att döden inte ska skrämma oss på samma sätt som det definitiva slutet.

Och ännu en likhet är meningen med livet. Alla söker efter att hitta något mer, mer än våra trista kontorsjobb och lågavlönade anställningar. Är vi inte gjorda för något mer? Jag tror att man måste ta saken i egna händer, att göra något av sig själv, det är det vi är rädda för.

I could go on about this forever and ever, but Ill leave you with my unfinished thoughts, like always.