Problem nr 2: Döden har tystnadsplikt

Problem och orsak:
Döden.

Du har säkert din egen erfarenhet av döden. Men när du upptäckte vad döden var för första gången, hade du då varit med om något som förberett dig för vad döden är?

Antagligen inte.

Våldsfilmer, nyheter och Tvspel. Vi ser döden varje dag, men vet inte vad det är för något.
Vi ser det. Vi pratar aldrig om det.

Jag känner en tjej som pratar om döden ibland. Varje gång hon gör det ser man hur alla plötsligt skruvar på sig. För att vi vet inte vad vi ska säga.....

Du hade antagligen inte tänkt på döden så mycket. Innan det hände, det vill säga. Någon försvann, vart? när, hur? Händelsen var bortom din kontroll. Du kunde inget göra. För döden är något större än det vi kan kontrollera. För döden är en del av livet, men vi ser döden och livet som en motsats.

Problem nr 1: Materiell besatthet

Lösning och åtgärd:

Hur kan vi stilla vår pengahunger? Vad kan hjälpa oss att finna mening i livet (och då menar jag inte att köpa en självhjälpsbok med titel "finn meningen med ditt liv", utan på riktigt, på allvar)?

En paradoxal lösning vore att starta krig. Tro det eller ej, så hade det skakat om våra värderingar och prioriteringar. Vi kanske hade börjat ty oss till familjen, börjat sakna och kämpa. Dock ser inte jag detta som en hållbar lösning, inte bara för att tvinga någon att döda en annan, är det värsta man kan göra (se bara på Amerika, ett krigskåt land där alla tror att det är ens medborgliga plikt att t.ex. skövla bönder i Vietnam) .

Vad vore då en hållbar lösning?
Kanske borde vi göra om samhället till att det ska handla om kärlek. Jag ser tillbaka på hippiekulturens framfart i det ovannämnda landet med längtan och hopp. Jag tror att det rätta vore att avskilja sig ifrån de materiella ting vi älskar mer än vi älskar oss själva, och andra. Jag tror att vi måste vända oss till varandra, prata med varandra och tycka om varandra. Samhället borde vara som på en festival. Underhållande, kärleksfullt och smutsigt.

/ Din mest välmenande diktator-to-be

Problem nr 1: Materiell besatthet

Problembeskrivning och konsekvens:

Sverige idag är ett välfärdssamhälle. På grund av detta, så lever vi för att konsumera. Detta är inget vi rår för själva, utan tvärtom, vi har hamnat i beteendet för att vi har pengar och fred. Det är en allmän uppfattning om att pengar och fred=lycka. Men är vi verkligen så lyckliga som vi tror?



Nej.



Ett enkelt svar. Den psykiska ohälsan har ökat dramatiskt i och med vår såkallade välfärd. Detta vet jag för att jag har två expert utlåtande på denna skrämmande sanning. Ungdomar idag är fast i en känsla av meningslöshet på grund utav att vi lever för att konsumera. Jag erkänner att även jag lever i en villfarelse som säger att jag är lycklig när jag shoppar. Det är jag också, på riktigt. Men bara en liten stund...

Om jag frågar dig om 30 år, vad har du gjort i ditt liv? Då hade ditt svar ungefär varit det här: Jag pluggade, sen jobbade jag. Jag har skaffat familj. Sen jobbade jag lite till för att ha råd med familjen. Vi åkte till Mallorca på semester ett år.

Är det bara jag som tycker att det klingar tomt i öronen? Att det måste finnas något mer, ågot större? Eller måste jag ställa mig i ledet på pruduktionsbandet som tar mig direkt till ett Svensson liv som varken jag, eller andra kommer dra nytta av? Det ÄR frågan.



Läs mer om lösningen till vårt problem senare.
/ Din mest välmenande diktator-to-be

Kommunistbloggen når sin begynnelse

Nej, jag är inte kommunist.

Dock inser jag självklart att det är lite kommunistvarning över det hela med att bloggen ska in i en ny era.

Jag vet inte om jag kommer att hålla mig till det nya spåret, eller ens om jag orkar blogga om det. Men det är lite det som är roligt med bloggar. Att allt är precis som med människor, oregelbundet och okonsekvent. Men jag kan väll försöka, I guess.

Jag tänkte lägga upp det genom att förklara orsak-konsekvens-verkan-åtgärd. Detta blir lite utav en förklaring till varför jag skulle bli diktator om jag blev vald till statsminister. Men mer om det sen.

/Din mest välmenande diktator-to-be