torsdag 31 januari 2008

Omformatering

Nu ska min blogg bli lite nytänkande/nyskapande.





Jag ska börja skriva samhällskritik, trots att detta är vårt lands tragikomik.





För att jag är arg som alla andra, för att vi lever för att hata varandra. Att drabbas av ett plötsligt insjuknande i insikt....





För det är en sjukdom som orsakar en annorlunda verklighetsuppfattning, en verklighetsuppfattning som vi kallar för sanning. Men det är svårt för oss att tro på sanningen, för den råkar vara något annat än det vi vill att den ska vara.

Välkomna in i min deprimerande sanning.

onsdag 30 januari 2008

Brolin är stabil

Jag och Yabby kom på världens bästa grej.

Låt oss säga att du är på en fest. Gå fram till någon du inte känner, och ge den personen en pillerburk (valfri). Säg:

- Det här är min medicin. Om jag någon gång under kvällen börjar skälla som en hund, ge mig piller, fort!

Bry dig inte om att jag kanske hotar att döda dig, för det kommer jag inte att göra. Så länge det inte finns något vasst i närheten.



Asbra. Välj någon som ser lättlurad/påverkad ut =P


ps. Se bara till att du inte börjar skälla som en hund av misstag. ds

tisdag 29 januari 2008

Världens sämsta raggningsrepliker

Utan omskrivelser, här får ni:



VÄRLDENS SÄMSTA RAGGNINGSREPLIKER!



...men jag måste bara tillägga att jag aldrig använt dessa själv.





1, Åh! En penis! Jag har också en, vill du se? (Ska användas av en tjej)



2, Låt oss lämna idioterna, och bege oss för att hångla! (Okej. Sedan går man ifrån idioten för att hitta någon att hångla med)



3, Alla raggningsrepliker som personen redan har hört går fet-bort.



4, Har inte jag just sett dig på ansiktet av min kompis? (Gå och slicka honom i ansiktet, det kanske finns något kvar av mig där)



5, Det är du och jag, eller hur? (Du och din hand är väll ändå gifta vid det här laget, grbben)



6, Ska du följa med på lite vahettere, vahettere? (det mest okreativa man kan säga)



7, Jag tror inte på att du är galen, om du inte bevisar det! (oj, min hand flög just in i ditt ansikte! Gaaaalet!)



8, Är du modell? (Är du synskadad?)



9, Hur mycket mer behöver du dricka för att gå hem med mig? (Mer än vad du har råd att köpa)



10, Snygga tvillingar, vad heter dom? (Gå och Dö)

tisdag 22 januari 2008

Skräp

Hey ho, lets go!

Loggar in på msn.


43 nya mail.


BARA SKRÄP!

JÄTTE BESVIKEN!






Kan någon/några bli min mailvän/vänner? Helst någon jag inte känner så bra, om det finns sådana som läser min blogg.

måndag 21 januari 2008

Mardrömmar och förhoppningar

Du måste spela trummor Sandra! Vi behöver ingen basist....

Alla väntar på dig!

Kom igen då! BANK, BANK (dörren skakar)

Jag står inne på en trång och sunkig toalett. Jag tror att jag just spydde upp det jag åt imorse någon gång. Har jag ens ätit idag? Jag känner hur magen vänder sig. Pressen och prestationsångesten står utanför och trycker mot dörren.

Jag vågar inte öppna.

Någon sparkar upp toadörren, så att den flyger på mig. Tröjan jag har på mig går sönder. Man kan se min mage. Den svullna, illamående, psykiskt instabila mage.

Plötsligt sitter jag bakom trummsettet och svettas. Jag märker hur dåligt jag håller takten. Någon frågar mig vad vi ska spela.

- Jag vet inte. Svarar jag, och blir räddare än vad jag redan är.

Någon drar igång en dålig Mika låt. Publiken buar......


Jag vaknar. Inser att jag måste till skolan. Ringer desperat efter AG, klockan är halv åtta på morgonen. Crapcake.

Ångest inför 31a? Donno..... Jag hoppas för sjuttsingen inte att det blir värre än så här.

torsdag 17 januari 2008

Marwin i soptunnan

Det började med abstinensen av ciggaretter.



Dont worry. Inte för mig, men för Malcolm. Vi var på spårar/trötter humör och tyckte att allt var sjuuuukt roligt. Kvällen var ung, men vi hade bestämt oss för att åka hem.



Malcolm skulle berätta om en händelse i veckan och han började:



Det började med att jag klämde in Marwin i en soptunna.



HAHAHAHAHHA. Jag kunde ine hålla mig utan la ett högt vrålgarv mitt i bussen. Det var den mest fantastiska berättelse-början jag någonsin hört. Han skulle kunnat slutat där, och jag hade varit helt och fullt nöjd och glader. Sen sa vi att någon skulle skriva en sång om den.

Marwin han är fasligt lång
fick ner honom i spotunnan, fast den var väldigt trång
vi drog oss in i hissen
trots att jag visste att den var tabu
dörrarna öppnades, hörde: Maocåååm, jao ved adt de ärr dou!
marwin han är fasligt lång
där stod rektorn, skånsk och vrång

Räntesatsen = mitt välbefinnande

Framtiden.

Jag vill ha den nu. Mer än något annat.

Samtidigt är den en aning ångestframkallande för att tiden inte längre räcker till. Tiden som ännu inte har infunnit sig, räcker inte till.

Det är ju hemskt! Som att jag tar ett lån från tidsbanken. Man vet då, genom att ta lånet kommer man att ha ångest varje gång man köper (använder tiden till) något, för att man vet att man har en skuld att betala dit pengarna (tiden) egentligen borde gå.

Varje gång jag använder tiden som jag vill spendera den, har jag ångest för att jag vet att jag egentligen borde göra något annat.


När jag blir stor ska jag bli en tidspirat, som bara springer runt med all tid i världen för att jag tjyvar den av andra. BE AFRAID

fredag 11 januari 2008

Från en idiot till en annan

Titel: ”Idioten”
Författare: Fjodor Michajlovitj Dostojevskij

Boken handlar om en Furste vid namn Lev Nikolajevitj Mysjkin och utspelar sig någongång under första halvan av 1800-talet. Fursten har svår epilepsi och har därför på grund av mänsklig okunnighet klassats som en idiot (varav namnet). Denna Furste återvänder till sitt hemland Ryssland efter att ha vistats i Schweiz där han länge behandlades för sin sjukdom. Där kommer han snabbt in i Rysslands societetskretsar och blir av vissa mycket omtyckt för sin ärlighet och sitt goda hjärta. Men hos andra individer betraktas han som en fullkomlig idiot, eftersom han finner det svårt att anpassa sig efter deras sociala normer. Utan att medvetet blanda sig i blir han helt insvept i händelserna som pågår runt hans nyvunna bekantskaper. En rad stora händelser inträffar och pressen läggs i många fall på den stackars oförberedde Fursten. Boken är fylld med intellektuella samtal mellan karaktärerna och en hel del utmärkta personporträtt.

Dostojevskij led av epilepsi och denna bok ger en liten inblick i hur det är att vara svårt sjuk. Fast jag kan tycka att en del av de mest uppmärksammade figurerna i boken är ganska överdrivna. Så känns det i alla fall för mig. Jag har svårt att tro att människor kunde vara så extrema och ändå bli accepterade i den ryska societeten. Det finns oerhört många personer man ska kunna i boken och vissa nämns först med för- eller efternamn och sedan med smeknamn och det kan vara svårt att hålla reda på dessa. En del utsvävningar förekommer men Dostojevskij lyckas hålla ihop berättelsen väldigt bra.

Fursten har många personligheter, alla redovisade grundligt och bra. En sida är filosofisk och analyserande på hög nivå. Ibland kan man slås av att detta inte är en rekonstruktion av olika samtal utan att dessa smarta konversationer och olika synvinklar faktiskt uppkom i Dostojevskijs hjärna. En annan sida är att han ser det bästa i alla människor och blir ”korsbroder” med den person som vill honom mest illa. En tredje sidan av hans personlighet står för missanpassad och visar hur det är att ständigt säga fel saker och inte kunna anpassa sig till att bli en i mängden och därmed accepterad.

Boken skildrar mycket som spelar en stor roll i livet, pengar, död, hat, social status, relationer, personliga åsikter och sist men inte minst kärlek. Jag tycker boken har en del intressanta analyser men handlingen är som en dokusåpa. Först är den lite oengagerande och det är jobbigt att hålla reda på alla karaktärer, sedan helt plötsligt är man fast. Man måste läsa noggrant eftersom att det finns mycket som bara nämns en gång, men som är av stor betydelse för historien. Handlingen är inte helt i min smak men boken är intressant och Dostojevskij var en mycket bra författare.

tisdag 8 januari 2008

Partytrick!

Eftersom att det blivit en del partande nu på senast, innebär det även att det har förekommit en del partytrickande (som det försvenskade ordet tyvärr måste stavas).


Jag har då råkat ut för att visa mina konstigheter (som jag oftast behåller för mig själv) på public display, och tänkte att om skadan redan är skedd, kan man med nöje göra den ännu värre!


Så varsegod, här kommer:


VÄRLDENS SÄMSTA PARTYTRICK


Om du befinner dig på en hemmafest med ett välfyllt kylskåp:
  • Ställ dig framför utvalda offer
  • Säg: vill du känna på mitt fläsk?
  • Du kan också säga även: Skaka på skinkorna (och skaka vilt på skinkpaketen)

Om du befinner dig i lindholmen-tjotahejti-långtbortistan:

  • Ställ dig framför utvalda stackare
  • Lägg odiskret handen på valfri person, valfri plats
  • Utbrist sedan förvånat: Nejmen oj! vad gör min hand på dig?

Om du befinner dig någonstans i ormsta

  • Kan du ställa dig framför en grupp arma, intet ont anande, personer
  • Sedan sätter du på dålig musik och upptäcker att du inte längre kan dansa
  • Eller så spiller du hela din röda vätska på din vita topp

Allt detta har hänt i verkligheten, men inga djur kom till skada under utförandet av diverse "världens sämsta partytrick"



torsdag 3 januari 2008

Handling och konsekvens

Visst vore det härligt om kärlek inte bara var en konsekvens av att vi alla känner oss ensammast i världen..