Sandras psykbryt på beteendevetarlinjen

Jag visste att det bara var en fråga om tid.

Någon gång skulle jag bli knas i huvudet pågrund av denna speciella linje (KLASS!).

Tyärr, så hände denna fruktansvärda, men förväntade företelese idag.

Det började med att vi hade naturkunskap, mitt absoluta favoritämne.....NOT!

Vi diskuterade hur evolutionen skulle förändra människokroppen i framtiden och vår lärare frågade fredligt om vi trodde att det ar möjligt att vi skulle se ut som på en bild vi fick se, där vi mycket riktigt såg revolutionerade förändrade ut.

Det diskuterades och dividerades från olika håll, och alla kom fram till samma sak:

- Ja, det var möjligt.

Jag är en skämtsam/bitter människa idag och den kombinationen hade jag upptäckt imorse. Var besviken över att alla bara höll med varandra så jag kläckte ur mig ett:

- Nej, jag tror inte att det är möjligt.

- Varför? svarade min intet ont anande naturkunskapslärare.

- För att vi alla lär vara döda vid det laget.

Kommentaren följdes tätt av förklaringar, men låt oss sammanfatta med att jag satte punkt på den diskutionen med en dramatisk slutledningsförmåga.

Sedan var det inte lika kul längre. Jag hade samtal med mina lärare om den senaste vetenskapliga rapport-skiten.

Det började väll bra antar jag, jag var medveten om att det inte hade gått som jag ville för att jag blev inte nöjd med det jag skrev. Men kropp ska ju alltid vara jobbigare än vad jag själv är och det innebar att den bestämde sig för att utsöndra lite onödig vätska vid ett dåligt och ofrivilligt tillfälle. Betydelse = Jag grät.

Hemskt. Skitjobbigt. Det absolut värsta man kan tänka sig att vara med om i skolan (förutom att vara naken, som tur var har det inte hänt......än)

Jag var trött och sjukt skoltrött, det var egentligen inte värre än så.

Alex räddade mig in på toan, sedan när vi kom ut därifrån blev vi mötta av suspekta blickar. HAHA