Göteborg i mitt hjärta

Jag reste till Göteborg. Så började mitt nyaste äventyr.
Redan när jag kom fram sköljdes jag av ett välbehag som jag inte upplever annars.
Jag älskar verkligen Göteborg, tänkte jag och leendet spreds sig över hela ansiktet (vilket skapade en viss förvåning bland folk som gick förbi mig, som trodde att jag log emot dem).
Men jag kom snabbt till viss självinsikt och förstod att det var nog för att jag anlänt till en annan plats än Vallentuna som detta plötsliga välbehag infann sig, och tjusningen så som leendet, försvann lika snabbt som det kommit (och segrat över missmodet jag förkroppsligar just nu).

Men allt visade sig vara underbart, kanske inte vädret (om du måste prata om något, prata om vädret), men det gjorde inget. Jag shoppade för så mycket pengar att jag kunde ha räddat en afrikansk by istället. Men tyvärr är man ett barn av vårat materialistiska samhälle (ett barn som lärt sig vad bortförklaringar betyder), så jag valde som sagt var, att köpa saker som jag tror ska göra mig lycklig. Och så var fallet....

Någon av de första dagarna fick jag en snilleblixt. En inspirations-knäpp som slog mig i huvudet som en arg bamsebjörn skulle få för sig att göra.
Det här måste jag blogga om! tänkte jag medans en nöjd känsla av att kunna förändra någons tankesätt sakta spred sig i min mätta, till-bredden-av-shopping, halvdåsiga kropp.
Men den tanken glömde jag tyvärr bort, så det är det här ni får nöja er med. Om ni fortfarande inte fattat vad det är, så kan jag informera om att det är en rese-utvärdering-ish*.

En annan, lite senare, dag stod jag helt fredlig i frukostkön (Ja, Yabby, den var fantastisk, det är det enda hon vill veta ;P). Då stod han där, skrämmande överraskande som alltid. Stockholms snyggaste kille. Vad gjorde han där? Vad vill han mig? 5-7 gången jag råkar träffa honom av en slump, och han vet inte ens vem jag är! (men jag vet vem han, jag bevakar honom på bilddagboken som en vanlig liten fjortistjej som dreglar över varenda egobild).
Tragiskt nog vågade jag inte prata med honom, som vanligt alltså.

Sen var vi och kollade på konst och såndana liknande förströelser. Det var mycket konst i staden Göteborg.
Stadig konst.
Konstig stad.
Haha.
Nu försöker jag bara underhålla mig själv. Men i alla fall så var vi också på operan, det var minst sagt grymt. Vet inte vad jag ska säga mer. Fantastiskt. Underbart. Bamsebra. Otroligt. Och alla andra uppskattande ord du kan slå upp i ordlistan.

Så nu kom jag hem tyvärr, men hjärtat lämnade jag där (har ändå inte mycket användning för det, för här är det Lika kallt som vinterluften).



* en endelse i det engelska språket som man kan använda för lite allt möjligt, ett bra att ha ord alltså, som oftast betyder på ett ungefär.
exempel:
Svenska: Grönblå
Engelska: Green-ish