Sandra tar tag i sitt singelliv

Okej.



Nu gör jag det.



Det finns många i mitt liv som undrar varför jag är ointresserad av att skaffa pojkvän, och svaret är löjligt simpelt:



Jag är kräsen.



There you go. Hon är en hemsk människa, tänker ni nu. Men till mitt försvar kan jag säga att jag inte är speciellt kräsen på det sättet att jag tycker att han ska vara rik eller snygg m.m. Men jag vill känna att jag är kär i killen, och det gör jag ytterst sällan, jag är oftast inte ens intresserad. Samtidigt som jag kan ärligt säga att jag älskar många av mina killkompisar, men bara på ett kompis-kind-of-way. Vid vidare funderingar kanske jag inte blir kär för att jag är kräsen. Synd för mig.



Men det finns några saker jag är lite knäsvag för:

- Killar som är sjukt musikaliska. (helst ska de kunna sjunga, men ingen enrique iglesias)



- Killar som är skitbra på teater. (i teater är allt mycket mer känslosamt, kanske därför jag uppskattar det, för det är inte så i verkligheten)



- Killar som är smarta och pratglada. (det är alltid kul att prata med folk som kan prata)



-Killar som dansar balett. (se det homosexuella paret i The Rain, och försök säga emot mig sen. Himla onödigt att skaffa sig en homosexuell kille, men ändå.)



Vad har jag då som väger upp för alla dessa genialiska saker?

hmm...

Kanske därför jag är singel =P