I döda skådespelares sällskap

I helgen har jag befunnit mig på självaste Såstaholm [saoc-dta-hoe-elm].

Det var som att plötsligt befinna sig, utan förvarning, i en svunnen tid. Det pratades om tro och överallt på väggarna hängde döda skådespelare (inte riktiga skådespelare alltså, utan fotografier. Det skulle vara en säregen syn, att se uppstoppade skådespelare på väggen. Som tur var så var det inte så. Däremot hade de ett uppstoppat älghuvud. Nåja, åter till det väsentliga).

Och det väsentliga var:

BAMBAMBAMBAAAAM

Maten.

Som alltid när det handlar om Sandras liv. Den var underbar, fantastisk och storslagen. You name it, they had it. Säger bara en sak,

1, De hade vunnit pris för sin frukostbuffé. Det faktainslaget var riktat främst till Yabby.

Egentligen var jag där på en "ledarkonferens" som bör nämnas, eftersom att jag lärde mig en hel del. Det väckte också en massa intressanta funderingar.

Sedan någon gång under lördagskvällen hade jag ett intimt möte med massagestolen som jag fann undangömd i en relaxavdelning någonstans på området. Det är lite mer underhållande att skriva om. Jag blev blixtförälskad och gifte mig (för tredje gången den här månaden). Tyvärr höll det inte så bra, med tanke på att jag inte kunde tjyva den för jag hade en för liten väska. Tur att mina andra två respektive får plats i en väska, tänkte jag då.

Tack och hej, utsökt, svindyr leverpastej.