Idag hände något roligt.
Vi sitter på Religionslektionen och lyssnar till vår lärare (Samuel) som till sist tillkännager att vi får gå iväg och jobba självständigt. Uppfylld av entusiasm av min och Yabbys nya idé, skulle Yabby briefa den med vår lärare. Då utropar hon högt:
- Samuel, vi vill ha dig.
Den röda färgen stiger sakta i hennes ansikte samtidigt som klassens skratt rungar unisont.
Jag kunde tyvärr inte hålla mig för att stötta henne i den svåra stund som nu infann sig, och tyvärr asgarvade även jag. Jag fick sedan betryggande berätta att jag skrattat med, inte åt henne.
Nu till något helt annat. Jag har upptäckt till min stora förfäran att jag inte kan stava till "alldeles", utan ofta, om inte jämt, skriver "aldeles". Vissa självinsikter klarar man sig utan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar