Du måste spela trummor Sandra! Vi behöver ingen basist....
Alla väntar på dig!
Kom igen då! BANK, BANK (dörren skakar)
Jag står inne på en trång och sunkig toalett. Jag tror att jag just spydde upp det jag åt imorse någon gång. Har jag ens ätit idag? Jag känner hur magen vänder sig. Pressen och prestationsångesten står utanför och trycker mot dörren.
Jag vågar inte öppna.
Någon sparkar upp toadörren, så att den flyger på mig. Tröjan jag har på mig går sönder. Man kan se min mage. Den svullna, illamående, psykiskt instabila mage.
Plötsligt sitter jag bakom trummsettet och svettas. Jag märker hur dåligt jag håller takten. Någon frågar mig vad vi ska spela.
- Jag vet inte. Svarar jag, och blir räddare än vad jag redan är.
Någon drar igång en dålig Mika låt. Publiken buar......
Jag vaknar. Inser att jag måste till skolan. Ringer desperat efter AG, klockan är halv åtta på morgonen. Crapcake.
Ångest inför 31a? Donno..... Jag hoppas för sjuttsingen inte att det blir värre än så här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Heja heja!
Jag blev ju nästan lite rädd där att det var på riktigt, tills jag insåg att rubriken på inlägget kanske hade med saken att göra, haha.
Det kommer gå bra på spelningen (jag hade för ett tag glömt bort den). Jag kommer och skriker efter er i publiken?!
Du och jag, Sandra. Vi kommer att rocka rövar, and you know it! Om inte, så får vi väl gå hem och gråta tillsammans. Och jag älskar dig jättejättejättemycket! Ifall du mot förmodan hade glömt det.
och den där sista kommentaren var från mig!
Hahaha, min älskade nusse. Det kommer gå så jäkla bra och jag kommer vad som än händer vara en stolt tant som sitter på första parketten med min lilla bruna handväska. Du och Agne är ju trots allt mina som guldfiskar som jag älskar mest på denna jorden. Och imorn ska vi städa, wie vilket betyder att jag får träffa en mycket vacker kvinna. Hon heter Sandra Grahl. Du borde träffa henne. Vi är gifta, hon och jag. <3
Skicka en kommentar