Från en idiot till en annan

Titel: ”Idioten”
Författare: Fjodor Michajlovitj Dostojevskij

Boken handlar om en Furste vid namn Lev Nikolajevitj Mysjkin och utspelar sig någongång under första halvan av 1800-talet. Fursten har svår epilepsi och har därför på grund av mänsklig okunnighet klassats som en idiot (varav namnet). Denna Furste återvänder till sitt hemland Ryssland efter att ha vistats i Schweiz där han länge behandlades för sin sjukdom. Där kommer han snabbt in i Rysslands societetskretsar och blir av vissa mycket omtyckt för sin ärlighet och sitt goda hjärta. Men hos andra individer betraktas han som en fullkomlig idiot, eftersom han finner det svårt att anpassa sig efter deras sociala normer. Utan att medvetet blanda sig i blir han helt insvept i händelserna som pågår runt hans nyvunna bekantskaper. En rad stora händelser inträffar och pressen läggs i många fall på den stackars oförberedde Fursten. Boken är fylld med intellektuella samtal mellan karaktärerna och en hel del utmärkta personporträtt.

Dostojevskij led av epilepsi och denna bok ger en liten inblick i hur det är att vara svårt sjuk. Fast jag kan tycka att en del av de mest uppmärksammade figurerna i boken är ganska överdrivna. Så känns det i alla fall för mig. Jag har svårt att tro att människor kunde vara så extrema och ändå bli accepterade i den ryska societeten. Det finns oerhört många personer man ska kunna i boken och vissa nämns först med för- eller efternamn och sedan med smeknamn och det kan vara svårt att hålla reda på dessa. En del utsvävningar förekommer men Dostojevskij lyckas hålla ihop berättelsen väldigt bra.

Fursten har många personligheter, alla redovisade grundligt och bra. En sida är filosofisk och analyserande på hög nivå. Ibland kan man slås av att detta inte är en rekonstruktion av olika samtal utan att dessa smarta konversationer och olika synvinklar faktiskt uppkom i Dostojevskijs hjärna. En annan sida är att han ser det bästa i alla människor och blir ”korsbroder” med den person som vill honom mest illa. En tredje sidan av hans personlighet står för missanpassad och visar hur det är att ständigt säga fel saker och inte kunna anpassa sig till att bli en i mängden och därmed accepterad.

Boken skildrar mycket som spelar en stor roll i livet, pengar, död, hat, social status, relationer, personliga åsikter och sist men inte minst kärlek. Jag tycker boken har en del intressanta analyser men handlingen är som en dokusåpa. Först är den lite oengagerande och det är jobbigt att hålla reda på alla karaktärer, sedan helt plötsligt är man fast. Man måste läsa noggrant eftersom att det finns mycket som bara nämns en gång, men som är av stor betydelse för historien. Handlingen är inte helt i min smak men boken är intressant och Dostojevskij var en mycket bra författare.